Leksaker

Igår hade Louise kalas igen. Gammel farfar och farmor, hennes farfar, mormor, farbror m familj, davids kusin, farbror och faster m fam kom hit på tårta.
Paketen välde in. Jag menar det. Louise har nu allt man kan tänka sig och behöver nog största rummet i Stenby också. Det är jättekul att alla tycker så mycket om henne och firar henne och ger henne presenter.
Men jag är orolig också. Jag ska försöka förklara hur jag tänker. Louise har 7 dockor, en spis,en buggycar, massa nya leksaker massa nya böcket, massa nya kläder och ännu mer leksaker som låter och lyser. Hon får det bästa, nyaste och tuffaste av allt. Hon blir överstimulerad. Hon får för mycket att göra. Hon kan bli stressad över att behöva ta hand om 7 dockor. Hon alla lysande och ljudande saker kan stressa henne? Jag vet inte jag kanske är dum? Jag tycket det känns helt vansinngt att hon har så mycket. Borde vi rensa bort lite? Kanske tre dockor räcker? Kanske en visp och en kastrull räcker till spisen? Kanske behöver hon inte ha både syntoch piano? Självklart inte. Hon har så mycket. Är så bortskämd. Hon kommer sluta säga tack innan hon ens lärt sig uttala det ordentligt. Hon kommer aldrig bli glad för en påse kulor på sin namnsdag. Hon kommer aldrig kunna leka med samma sak en längre stund förhon ärsåvan med att ha moassor att göra. Det kanske upprör folk att jag skrivet detta? Hur otacksam och dum kan man bli? Men jag är inteotacksam, jag är jätte glad att Louise har såmånga i sitt liv som älskar henne. Men jag är orolig att det börjar bli lite för mycket leksaker...lite många dockor...snart är det jul också. Men då får hon vara lite duktigare på att skriva önskelista på vad hon behöver och har nytta av istället för på massa tuffa prylar.


Tårtorna dom David bakade

Louise gullar med sin nya favorit docka som självklart kan röra sig och låta

Sticker iväg med bilen

Glad somen solstråle hela kalaset.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0