När lillan kom till jorden

Nu har jag suttit och skrivit om den tiden som varit hittills. Vi har bestämmt att vi ska göra en låda till Louise där vi spar dagenstidning från 25/8, korten som alla som besöker har med sig, första kläderna hon fick på sig, bb-banden och lite allt möjligt. Där tänkte jag också lägga förlossningsberättelsen och bilder. Jag ska ju såklart göra album till henne. Lådan ska hon få vid 20års dag, student eller ett annat passande tillfälle.
Delar av det jag skrivit har jag satt in här. För den som vill läsa.


Förlossningen

Natten till tisdagen den 25/8 ungefär kl 02.45 gick jag upp för att kissa. Jätte kissnödig. Inne på toan började det rinna innan jag satte mig. Jag visste inte om det var vattnet eller om det vore så illa att jag hade kissat på mig. Men så kom det massor av blod och jag blev jätte rädd. Ringde till förlossningen och dom tyckte vi skulle packa ihop i lugn och ro och sen komma direkt med utan att skynda. Lugnade mig lite, dom sa att det inte var någon fara med blodet. David ringde sin pappa och jag till min mamma. Jag tänkte på min pappa som hade gissat 25/8 som födelsedatum, "som en avlöning". Typiskt att han alltid ska få rätt! Sen klädde vi på oss och packade ihop och då kom värkarna. Täta direkt men inte jätte smärtsamma, Jag gick ner för alla trappor själv och ut till bilen och Seppo som skulle köra in oss. Bak i bilen började värkarna bli riktigt smärtsamma men när vi kom fram ca 03.20 kunde jag fortfarande gå upp till förlossningen själv. Öppen 3cm och bebisen mådde bra. Jag satt/stod i duschen i nästan två timmar och tog värkarna helt själv innan vi fick komma in i rummet. Jag kräktes flera gånger. Då ville dom att jag skulle prova lustgasen men den tyckte jag verkligen inte om och mådde mer illa av. Dom försökte lägga mig ner men jag tyckte det kändes lättast att ta värkarna stående så jag stod och trampade. David försökte prata med mig, lugna mig och hjälpa mig men jag ville bara sparka och skrika. Vi bestämde oss för epidural-, men narkosläkaren skulle dröja lite så undertiden fick jag en morfinspruta och strax efter den kunde jag hantera värkarna lite lugnare och faktiskt ANDAS. Jag blev snurrig och stod i ställningen medan David fick hålla mitt huvud. Fan vad ont det gjorde. Jag glömde bebisen och varför vi gjorde det vi gjorde, ville avbryta och fortsätta en annan dag. Vänta till 42+3. Sen ungefär runt kl.8 kom narkosläkaren och alla slangar och sånt kopplades in, smärtan försvann. Underbara barnmorskan Mona och sköterskan Sandra kom in och hjälpta mig att hitta en bra ställning att krysta i, det blev till sist liggande med fotplattor och handtag. Eftersom jag hade svårt att känna när värkarna kom var det svårt att krysta. Jag var också förvånad, hade inte hängt med och trodde inte på att det var dags för krysta ännu. Dom fick godkänna innan jag tog i varje gång. Aj, aj, aj krysta är inte skönt! Mellan krystningarna var det lugnt och dom pratade med mig och David om allt möjligt. Jag sa att jag undrade om hon hade hår och då sa barnmorskan att det kunde jag minsann se nu om jag bara tittade ner. Nej, sa jag. Jag ska se hela flickan! Och jag pressade och tog i. Faaan, vad ont det gjorde! Nu var det så spännande!!! Så kom hon! 09.55, ganska precis 7 timmar efter vattenavgång och värkstart. Dom la henne på min mage och jag försökte dra upp henne. Hon sitter fast i dig, påminde sköterskan och jag fick vänta. Jag kände hur varm och härlig hon var. Nådde att smeka hennes kinder. Hon lät men skrek inte. David klippte navelsträngen och att moderkakan kom det märkte jag inte. Lite pinsamt att fråga om den kommit tyckte jag, det borde jag väl känna? Hon lades på mitt bröst och allt var magiskt. Dom sydde tre bristningar på olika ställen, men det var inte särskilt besvärliga sa dom. Vad lyxigt allt kändes, älskade lilla tjej vad duktig du är som kom ut så försiktigt men snabbt! Precis vad vi hade önskat oss! Vi fick gosa lite innan vi skulle byta sängen till den andra. Vi gissade längt och vikt. 4100g trodde vi. 3930 vägde hon. 52cm gissade vi och hon var 51. Jag och David stod still på Louise eller Emilia som namnval. Barnmorskan tittade i kalendern och frågade om flickan skulle heta Louise/Lovisa som dagens namnsdag. Det gjorde det självklart, klart lilla varma lena härliga flickan vi fått skulle heta Louise. Vi fick vara inne i förlossnings rummet ganska länge för det fanns inte rum på bb än. Kl. 13 tyckte vi att våra stackars väntande föräldrar skulle få höra hur bra det gått och vilken underbar liten tös vi fått så vi gick ut och ringde en i taget från brandtrappen. Mamma hade inte kunnat sova klart på natten eller koncentrera sig på jobbet. Vi fikade och var i lyckorus. Louise sög så perfekt och duktigt på mina bröst. Den stoltheten!

BB
Rum 16 på bb fick vi. Vi stoppades in där och dörren stängdes. Jaha, vad gör vi nu tänkte vi? Vi njuter av Louise! Det blev middag och David tog in till rummet. Sjukhus mat och ett matproffs som David blir lite av en konflikt. "Jag kan bara inte förstå det här…" Men det var så mysigt att sitta och äta tillsammans med det lilla knytet bredvid. Vi fotade våran efterlängtade baby och skickade mms. Jag måste ha skickat runt 40 mms på bb. Bedövningen släppte och kissandet började göra väldigt ont men det gick bra. Jag gick och duschade. Vi stannade hela nästa dag och natt också. Att ligga på bb med bebis, det har jag drömt o sedan jag var liten! Oj vad jag lekte bb! Nu var det verklighet. Doktorn tittade på Louise och sa "så himla perfekt". Vi hade den största babyn på bb. Dag två är tuttdagen och det stämde bra. Det var bara bröst. Och bajsblöjor började fyllas. Hon skriker inte när vi byter, men när vi klär av och på. Dag 3 gjorde hon pku och fick öron och ögon kollade. Vi satt också i en infogrupp och pratade igenom vad som ska hända den närmaste tiden. Sömn på bb vad inget det blev med än en timma då och då kanske totalt 4-5timmar medan vi var där. För mig i alla fall. David känner vi ju. Men jag kände mig inte så stressad över det eftersom jag hela tiden visste att måste jag verkligen så går det att ordna. När den 3e dagen började var det lite kritiskt men snart skulle vi hem och jag var för spänd för att somna. Kl. 13.00 kom Seppo och Charlie och plockade upp oss. Bilfärden hem var hemsk tyckte jag. Jag var så orolig. Bilolycka, bilolycka tänkte jag. Louise sov gott i stolen och det gick jätte bra. David bar upp alla saker för trapporna och jag bar babyn. La henne i vaggan och där stod vi, och beundrade henne. Nu är det bara vi tre, vad härligt, underbart och rät allt känns! Hon har flyttat in!

Hemma
Torsdag efter lunch kom vi alltså hem. Sen dess känns det redan som det har hänt så mycket. Idag är det söndag och flickan är 5 dagar gammal. Mamma kom och hälsade på i torsdagskväll och hon hade Oliver med sig också. Massor av söta kläder hade hon med sig. Oliver kom lite tidigare och precis när han höll Louise la hon en riktig brakare i hans famn och mamma kom lagom till blöjbytet. När vi skulle lägga oss på kvällen möblerade vi om sovrummet så vi har vagga och skötdyna nära och inte behöver gå ur sängen så mycket. På nätterna är det lite av allt; gos, skrik, bjölbyte, tuttar och sova. Mjölken har runnit till som tusan och monsterbrösten som Louise älskar så mycket attackerar henne nu snarare än att hon attackerar dom. Hon kräks nästan varje gång och får hicka. Vi försöker få det att bli lite lättare och hjälpa att rapa henne. Natten är orolig och gnällig ungefär till 02-03 sen sover hon jätte gott till 06. Då vill äta och har bajsat sen sover hon någon timma till. Så har det varit som här tre dagarna och nätterna i alla fall. Både jag och David blir mycket oroliga över flera saker och har tusen frågor. Jag ringer mamma och David googlar. Vi längtar till läkarbesöker på tisdag. Hon har fått krafter nu och kan skriva så hon skakar. Men ibland så myser hon bara, tittar på oss och verkar tycka att det här med livet ska nog bli riktigt bra i alla fall…I fredags var moster Malin här. Hon hade varit på nära och kära och köpt träbokstäverna som jag tycker är så fina. Louise står det nu med stora träbitar i rosa, grön, turkos och lila på väggen i lillans rum. Lördag hade vi Davids farmor och farfar, Louises farfar, kusin Angelina , farbror Charlie och Ylka och gammelfarbror Hanno här. Och moster Elenor körde från Stockholm och stannade några timmar. Barnet bara sov under alla besök, men Elenor fick i alla fall se henne byta blöja, skrika, gosa, tutta och titta. Flera, flera timmar sov hon på dagen igår. Mina bröst höll på att spricka och jag fick gå och trycka ur dom. Snacka om att jag har big boobs nu! Alla har tagit med sig så fina presenter! Babygym, kläder, filt, jätte fina kort och stora pengar. Jag vet inte vad jag ska säga! Så snälla alla är! Kläderna går åt vill jag lova, eftersom fisen är en riktig liten kräkfia. Vi sitter mycket tillsammans alla tre här hemma och myser. Tittar på varandra och trivs. Inatt hade Louise svårt att somna om och var gnällig så jag la henne mellan oss och smekte och sjöng. Både pappa och dotter somnade av detta. Och sen mamma också. Vi har så mysigt, härligt underbart och superläskigt här hemma. Och jag är så lycklig!

Kommentarer
Postat av: Jessica

Guuud vad mysigt kim! :)

Kraaam!

2009-08-30 @ 20:40:41
Postat av: matilda

å kim vad det låter härligt! jag hade rysningar under hela läsningen. är jätteglad att du har den här bloggen för då känns det som att jag ändå är med lite trots att jag är på andra sidan jordklotet! puss på er

2009-09-01 @ 17:57:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0