Så här knäpp är jag!
Jag är så trött på mina sömn"rutiner" nu. Imorse när jag var som tröttast och ledsnast planerade jag hur jag skulle isolera migsjälv, avboka resten av planer för sommaren och bara stanna inne och fokusera på att samla sömn. Så blir det nog inte efter tänker jag efter 3 timmats sömn på förmiddagen, jag orkar. Det är bara det att någon av dom här dagarna om ungefär en månad ska jag ju åka och föra barn. Kan jag vara såhär trött då?
Jag går alltid och lägger mig mellan 23-00, det är då David somnar in i sin djupsömn. Oftast har han redan slumrat någon timma på soffan då, och jag tjatat i någon timma om att han ska göra sig i ordning och krypa ner i sängen istället. Jag tycker om att kramas en stund och låta honom smörja m in mage. Det blir så ibland och ibland orkar han bara förflytta sig och sova vidare. Igår natt la han sig på soffan för natten, för att jag skulle få slippa hans snarkningar. Jag föjlde med ut och låg hos honom ett tag för att få krama honom ett tag sen gick in till mig. Mellan 23-03 är det mörkt, nu börjar det bli riktigt mörkt igen. Under de timmarna ligger jag och lyssnar på alla ljud och är på hel spänn. Jag han få magknip och känna att hjärtat dunkar obehagligt hårt och mycket. Under dom timmarna går jag upp och tittar in i alla rum, garderoben och bakom duschdrapperiet flera gånger. Kollar utanför fönstren då att inget står på taken utanför och glor in. Kollar ballkongen. Fullt medveten om att det aldrig kommeer stå någon där, att jag kollade för 20 minuter sen är vockså känner jag begär att endå kontrollera detta. Hur många grannar vakna? Står brandsläckaren där den ska, brandvarnaren blinkar den två gånger i minuten? Ca 15 minuter kan jag ligga i sängen innan jag känner att jag behöver upp och röra på mig igen. Försöka kissa såklart, är ju konstant kissnödig, men det hör till så jag är inte så störd över det. Gäller bara att somna mellan knuffarna på blåsan. Jag har problem med "kryp" i mitt högra ben. Detta varje natt ibland några timmar ibland många timmar. Tror det är sk restless legs, skulle ju kunna nämna det för en doktor, men vem vågar gå till vårdcentralöen när man kan få svininfluensan? Ibland somnar jag en stund någon gång mellan 03.00-06.00. Dom dagarna jag sovit på morgonen och sen fortsatt och sovit lite mer på förmiddagen mår jag jätte bra.
Klockan 06 ringer Davids klocka 5 dagar i veckan, det är inte en ringning utan minst tre oftast fler och sen 20 minuters tjat av mig innan han reser på sig. Jag är oftast riktigt otrevlig på morgonen och stackars David får alltid höra gnäll och gap innan han går till jobbet. Oftast om hans snoozande, ibland om snarkandet och eller något helt speciellt för dagen. Sen när jag går upp är jag full med skuld över detta och varje dag när han kommer hem från jobbet börjar med att jag ber om ursäkt för mitt beteende och påminner om att jag faktiskt tycker att han är världsbäst...
I natt gick jag ut och la mig hos honom lite då och då, kände att jag inte orkade fortsätta försöka sova och dessutom sov han tyst, det är väldigt ovanligt. Jag var så trött ett tag och bara grät när jag tänker på var för mamma blir jag som är så rädd och orolig på nätterna? Och hur ska jag klara av att få naturligar sömn när lillen kommer? Tänk om förlossningen sätter fart någon av dom dagarna jag varken sovit på morgonen eller förmiddagen, då är jag ju så kraftlös. Orkar inte fler nätter på detta sätt. Sedan slutet på feb har jag varit så här, tidigare inget liknande. Och tro mig jag har sökt hjälp på psyk, hos läkare och berättat om det på mvc. Gått någon konstigt hypnosterapi och försökt hitta vad jag behöver "komma över" för att få bort detta beteende innan baby kommer. Tar lugnande som inte gör någon verkan alls, annat tar man inte som gravid. MYCKET har blivit bättre sedan mars-april, verkligen. Då var inte bara nätterna sånna här utan dagarna också. Jag behövde kontrollera runt om kring även när det var ljust ute och folk rörde sig runt omkring då, nu är jag helt obekymmrad och som vanligt på dagarna. Jag vågade inte ens gå in i släckta rum och ibland fick David kolla lägenheten åt mig och följa med mig till toaletten och "vakta". Så jag borde vara glad och inte gnälla men jag är så jävla förbannad och trött på sömnsituationen idag så jag kokar över. Mest av allt, så här kan det inte vara med babyn. Jag måste vara stor och trygg, hålla om min lilla figur på nätterna när den är hungrig eller rädd och vara lugnet själv.
Oftast somnar jag och sover 3-4 timmar på förmiddagen. Det har jag gjort nu. Efter det känner jag mig alltid helt ok och tänker att det är inte så farligt detta, nästa natt kommer jag klara fint. Men det är ju alltid fel. Jag kommer vara uppe och kontrollera alla rum och fönster, tända lampor och hålla koll på hur många timmar varje lampa är på innan jag måste byta för brandrisken, kommer kolla allt som rör sig på gatan utanför. Kommer tänka på det som jag tänker så mycket på, det som jag inte kan sluta gå igenom med migsjälv igen och igen.
Shit nu ösregnar det, jag som ska gå och äta frukost på Tingsgården med Malin och Morgan. Om dom var hemma oftare skulle jag ställa in och stanna hemma. jag känner verkligen att jag inte borde göra annat än att försöka sova. Och jag fattar att man inte skriver om sånt här i sin blogg egentligen, att man inte ska gnälla som har det så bra som jag har det i övrigt, för jag har verkligen ett underbart liv med världens finaste människa som sambo och en stor familj med alla som jag älskar så himla mycket och jätte snalla och rara kompisar som orkar fika med mig varje dag och sällskapa i väntan på babyn... Men jag gnäller det endå nu. Det blev så. Jag känner en tjej som är så lik mig i detta, vi insåg det igår att vi är otroligt lika. Inte för att det glädjer mig att fler blir sånna här, men det är skönt att prata med henne då för jag vet att hon förstår precis hur jag menar när jag säger att jag verkligen inte accepterar att jag är sån här, att det tar lång tid för att det är svårt att avvänja detta beteende som bara hoppade på mig som en smitta.
Men jag ska fixa lite tidningar och böcker till ikväll, koka mjölk och lägga benet på något högt. Vara trött idag och köra på. Hoppas få en bra natt på det. Gäller bara att behålla lugnet och styrkan när det mörknar. Att inte tänka på hur många timmar som går, glömma klockan och omvärlden. Bara sova...
Jag går alltid och lägger mig mellan 23-00, det är då David somnar in i sin djupsömn. Oftast har han redan slumrat någon timma på soffan då, och jag tjatat i någon timma om att han ska göra sig i ordning och krypa ner i sängen istället. Jag tycker om att kramas en stund och låta honom smörja m in mage. Det blir så ibland och ibland orkar han bara förflytta sig och sova vidare. Igår natt la han sig på soffan för natten, för att jag skulle få slippa hans snarkningar. Jag föjlde med ut och låg hos honom ett tag för att få krama honom ett tag sen gick in till mig. Mellan 23-03 är det mörkt, nu börjar det bli riktigt mörkt igen. Under de timmarna ligger jag och lyssnar på alla ljud och är på hel spänn. Jag han få magknip och känna att hjärtat dunkar obehagligt hårt och mycket. Under dom timmarna går jag upp och tittar in i alla rum, garderoben och bakom duschdrapperiet flera gånger. Kollar utanför fönstren då att inget står på taken utanför och glor in. Kollar ballkongen. Fullt medveten om att det aldrig kommeer stå någon där, att jag kollade för 20 minuter sen är vockså känner jag begär att endå kontrollera detta. Hur många grannar vakna? Står brandsläckaren där den ska, brandvarnaren blinkar den två gånger i minuten? Ca 15 minuter kan jag ligga i sängen innan jag känner att jag behöver upp och röra på mig igen. Försöka kissa såklart, är ju konstant kissnödig, men det hör till så jag är inte så störd över det. Gäller bara att somna mellan knuffarna på blåsan. Jag har problem med "kryp" i mitt högra ben. Detta varje natt ibland några timmar ibland många timmar. Tror det är sk restless legs, skulle ju kunna nämna det för en doktor, men vem vågar gå till vårdcentralöen när man kan få svininfluensan? Ibland somnar jag en stund någon gång mellan 03.00-06.00. Dom dagarna jag sovit på morgonen och sen fortsatt och sovit lite mer på förmiddagen mår jag jätte bra.
Klockan 06 ringer Davids klocka 5 dagar i veckan, det är inte en ringning utan minst tre oftast fler och sen 20 minuters tjat av mig innan han reser på sig. Jag är oftast riktigt otrevlig på morgonen och stackars David får alltid höra gnäll och gap innan han går till jobbet. Oftast om hans snoozande, ibland om snarkandet och eller något helt speciellt för dagen. Sen när jag går upp är jag full med skuld över detta och varje dag när han kommer hem från jobbet börjar med att jag ber om ursäkt för mitt beteende och påminner om att jag faktiskt tycker att han är världsbäst...
I natt gick jag ut och la mig hos honom lite då och då, kände att jag inte orkade fortsätta försöka sova och dessutom sov han tyst, det är väldigt ovanligt. Jag var så trött ett tag och bara grät när jag tänker på var för mamma blir jag som är så rädd och orolig på nätterna? Och hur ska jag klara av att få naturligar sömn när lillen kommer? Tänk om förlossningen sätter fart någon av dom dagarna jag varken sovit på morgonen eller förmiddagen, då är jag ju så kraftlös. Orkar inte fler nätter på detta sätt. Sedan slutet på feb har jag varit så här, tidigare inget liknande. Och tro mig jag har sökt hjälp på psyk, hos läkare och berättat om det på mvc. Gått någon konstigt hypnosterapi och försökt hitta vad jag behöver "komma över" för att få bort detta beteende innan baby kommer. Tar lugnande som inte gör någon verkan alls, annat tar man inte som gravid. MYCKET har blivit bättre sedan mars-april, verkligen. Då var inte bara nätterna sånna här utan dagarna också. Jag behövde kontrollera runt om kring även när det var ljust ute och folk rörde sig runt omkring då, nu är jag helt obekymmrad och som vanligt på dagarna. Jag vågade inte ens gå in i släckta rum och ibland fick David kolla lägenheten åt mig och följa med mig till toaletten och "vakta". Så jag borde vara glad och inte gnälla men jag är så jävla förbannad och trött på sömnsituationen idag så jag kokar över. Mest av allt, så här kan det inte vara med babyn. Jag måste vara stor och trygg, hålla om min lilla figur på nätterna när den är hungrig eller rädd och vara lugnet själv.
Oftast somnar jag och sover 3-4 timmar på förmiddagen. Det har jag gjort nu. Efter det känner jag mig alltid helt ok och tänker att det är inte så farligt detta, nästa natt kommer jag klara fint. Men det är ju alltid fel. Jag kommer vara uppe och kontrollera alla rum och fönster, tända lampor och hålla koll på hur många timmar varje lampa är på innan jag måste byta för brandrisken, kommer kolla allt som rör sig på gatan utanför. Kommer tänka på det som jag tänker så mycket på, det som jag inte kan sluta gå igenom med migsjälv igen och igen.
Shit nu ösregnar det, jag som ska gå och äta frukost på Tingsgården med Malin och Morgan. Om dom var hemma oftare skulle jag ställa in och stanna hemma. jag känner verkligen att jag inte borde göra annat än att försöka sova. Och jag fattar att man inte skriver om sånt här i sin blogg egentligen, att man inte ska gnälla som har det så bra som jag har det i övrigt, för jag har verkligen ett underbart liv med världens finaste människa som sambo och en stor familj med alla som jag älskar så himla mycket och jätte snalla och rara kompisar som orkar fika med mig varje dag och sällskapa i väntan på babyn... Men jag gnäller det endå nu. Det blev så. Jag känner en tjej som är så lik mig i detta, vi insåg det igår att vi är otroligt lika. Inte för att det glädjer mig att fler blir sånna här, men det är skönt att prata med henne då för jag vet att hon förstår precis hur jag menar när jag säger att jag verkligen inte accepterar att jag är sån här, att det tar lång tid för att det är svårt att avvänja detta beteende som bara hoppade på mig som en smitta.
Men jag ska fixa lite tidningar och böcker till ikväll, koka mjölk och lägga benet på något högt. Vara trött idag och köra på. Hoppas få en bra natt på det. Gäller bara att behålla lugnet och styrkan när det mörknar. Att inte tänka på hur många timmar som går, glömma klockan och omvärlden. Bara sova...
Kommentarer
Trackback
