Älskade flicka
Nu kommer snart David hem. Jag har trampat runt i lägenheten en stund med Louise. Luktar på hennes huvud och lyssnat när hon andas. Dagarna med henne är så värdefulla. Hon är så fridfull när hon sover. Vi har det bra. Bäst när David också är hemma. Igår när vi var ute och gick cyklade hon som var med första timmarna på förlossningen förbi. Så jag har tänkt en del på den morgonen idag. Blivit lite så där "Åh våran älskade dotter" sentimental. Nu på eftermiddagen badade jag henne. Hon njöt. Jag är rädd att hon blir kall så hon fick bara bada liten stund. Då blev hon så arg. Gick runt med henne inlindad i filt och tröstade. Hon skriker sällan på det där intensiva högljuda sättet. Hon gnäller och gnyr. Stackars mig, dumma mamma, dumma pappa. Varje kväll innan jag somnar med Louise sitter vi alla tre i sängen och Louise underhåller oss. Jollrar, ropar och sjunger Åh vad jag gillar er och då blir vi säkra på att hon mår bra. Varje gång hon ler och blir nöjd efter en gnällstund glömmer vi det. Tidig kväll är hon fortfarande oftast arg och ledsen. Sen kväll är hon gladast på jorden. Så vi gillar när hon sover tidig kväll och hoppas över att gnälla. Nästan så gjorde hon igår. Nu sover hon så ikväll kommer hon vara vaken. Men det behöver ju inte bli gnälligt för det. Man känner ingen bra helgkänsla när David jobbi
ar. Det är inte helg då. På måndag är han ledig, då har vi helg. Nu kommer han närsomhelst hem. Då ska han få en puss.
David på förlossningen
