Vi gick ut...
Jag tänkte att vi skulle gå ut. När Louise började bli lite trött gnällig var jag redan klar och berädd. Längtade ut. Hade sminkat mig och klätt på mig. Försmå kläder, kladdigt smink och ingen frisyr. Känner mig hopplöst ful sedan jag födde Louise. Jag klädde på min trötta baby sin tjockaste overall till det lugnande ljudet av dammsugaren och satte henne i selen. Då kräktes hon. Mycket. Blöt överallt. Hon, kläderna, min nya jacka byxorna allt. Och hon blev ledsen. Av med allt, trösta och på med torra kläder tunna overallen och siktar på en prommenad med vagnen istället. Går med henne i selen tills hon somnar, ganska snabbt. Ner för trappen, ut med vagnen i med babyn, av med selen, på med jackan och iväg. Det var ju inge problems att ta sig ut......
Make up store kanske jag kan hoppa in på tänkte jag. Där är aldrig mer än 2-3 personer. Ingen sininfluensarisk. Köpa en ny bra foundation som förhoppningsvis kan få mig att någongång ibland åtminstone trivas med min sminkning. Känner mig annars alltid så fläckig och ojämn, värre än utan smink. Dyrt blev det såklart. Jag hade ju inte råd med det där. Skyller på att man spover så illa att hjärnan inte funkar som den ska. Beslut kan bli lite tokiga ibland. Säger absolut inget till David om detta. Han snusar iof, och spelar lotto för mycker mer/månad tror jag. Han brukar inte säga något om det.
Louise vaknade därinne och skrek när vi rullade ut. 15 minuter sov hon i vagnen. Högst. Hon sover annars 1-2 timmar. Hon lugnade sig en stund och skrek sen hela Nyforsgatan, som vanligt. I Nyfors är jag känd som den elaka mamman. En gubbe frågade om hon hade ont i magen, en tant tittade på mig och sa "det där är inte roligt" och en ung tjej med en sovande bebis som jag absolut aldrig träffat förut tittade ner i vagnen. Obekvämt med alla ögon.
Vid porten lyfte jag upp Louise och en påse med skötgrejor som jag undrar varför jag hade med mig, jag plockade ur nallen och vagnleksaken och backade upp för trappen in genom dörren. Tre byggjobbare stod och glodde på oss och flinade. Så låste jag vagnen och trampade upp. Inne skiner Louise upp som en sol och ligger och jollrar för fullt. Nöjd som tusan. Jag svettig så det kladdiga sminket rinner, det fula håret krullar sig och dom för små tajta brallorna åker ner så att bulldegsmagen jäser över kanten. Ville bara ta på mig sköna kläder, tvätta ansiktet, sätta upp håret i en slarvig toffs och åtminstone känna mig bekväm...
Allt detta för att jag ville ta en liten promenad. Jag gick till och från make up store. Känns ju ytligt. Min stackars lilla baby straffas för att jag är ytlig och försöker bli snygg. Kände mig lite gråtfärdig där en stund när jag insåg vad jag hade gjort. Men det kunde lika gärna varit en oskyldig prommenad utan sminkköp. JAG SKA ALDRIG MER GÅ UT OCH GÅ MED LOUISE!!!! Förlåt lilla vän för att du fick vakna i vagnen och förlåt nyforsbor för att jag finns. Nu stannar vi hemma ett bra tag. Jag har precis ätit lunch och Louise sover nu, det blev ju inte så länge sist. Försöker tänka positivt, på glada trevliga saker. Men det blir typ tvärtom i huvudet just nu. Jag är inte nöjd. Den här Kim vill jag inte vara, jag vill ju vara super vacker med långt fint gyllene hår, smal midja och tajt rumpa, bo i ett jätte mysigt perfekt hus, vill att vi ska vara gifta, vill göra min man jätte lycklig, vill att vi ska tjäna mer pengar, ha ett jobb att komma tillbaka till, vill att min dotter ska må bra, jag vill kunna trösta henne och hjälpa henne med magen...Här sitter jag och har ännu en gång behövt ta hjälp av dammsugaren som tar bättre hand om Louise än vad jag gör, väntar på att David ska komma hem och sätta sig i tvsoffan eftersom det är bättre än att prata med mig....vilken kvinna!
Vilken jävla gnäll på henne det är då tänker ni nu. JAAA!!! Just nu behöver jag gnälla!!!
Make up store kanske jag kan hoppa in på tänkte jag. Där är aldrig mer än 2-3 personer. Ingen sininfluensarisk. Köpa en ny bra foundation som förhoppningsvis kan få mig att någongång ibland åtminstone trivas med min sminkning. Känner mig annars alltid så fläckig och ojämn, värre än utan smink. Dyrt blev det såklart. Jag hade ju inte råd med det där. Skyller på att man spover så illa att hjärnan inte funkar som den ska. Beslut kan bli lite tokiga ibland. Säger absolut inget till David om detta. Han snusar iof, och spelar lotto för mycker mer/månad tror jag. Han brukar inte säga något om det.
Louise vaknade därinne och skrek när vi rullade ut. 15 minuter sov hon i vagnen. Högst. Hon sover annars 1-2 timmar. Hon lugnade sig en stund och skrek sen hela Nyforsgatan, som vanligt. I Nyfors är jag känd som den elaka mamman. En gubbe frågade om hon hade ont i magen, en tant tittade på mig och sa "det där är inte roligt" och en ung tjej med en sovande bebis som jag absolut aldrig träffat förut tittade ner i vagnen. Obekvämt med alla ögon.
Vid porten lyfte jag upp Louise och en påse med skötgrejor som jag undrar varför jag hade med mig, jag plockade ur nallen och vagnleksaken och backade upp för trappen in genom dörren. Tre byggjobbare stod och glodde på oss och flinade. Så låste jag vagnen och trampade upp. Inne skiner Louise upp som en sol och ligger och jollrar för fullt. Nöjd som tusan. Jag svettig så det kladdiga sminket rinner, det fula håret krullar sig och dom för små tajta brallorna åker ner så att bulldegsmagen jäser över kanten. Ville bara ta på mig sköna kläder, tvätta ansiktet, sätta upp håret i en slarvig toffs och åtminstone känna mig bekväm...
Allt detta för att jag ville ta en liten promenad. Jag gick till och från make up store. Känns ju ytligt. Min stackars lilla baby straffas för att jag är ytlig och försöker bli snygg. Kände mig lite gråtfärdig där en stund när jag insåg vad jag hade gjort. Men det kunde lika gärna varit en oskyldig prommenad utan sminkköp. JAG SKA ALDRIG MER GÅ UT OCH GÅ MED LOUISE!!!! Förlåt lilla vän för att du fick vakna i vagnen och förlåt nyforsbor för att jag finns. Nu stannar vi hemma ett bra tag. Jag har precis ätit lunch och Louise sover nu, det blev ju inte så länge sist. Försöker tänka positivt, på glada trevliga saker. Men det blir typ tvärtom i huvudet just nu. Jag är inte nöjd. Den här Kim vill jag inte vara, jag vill ju vara super vacker med långt fint gyllene hår, smal midja och tajt rumpa, bo i ett jätte mysigt perfekt hus, vill att vi ska vara gifta, vill göra min man jätte lycklig, vill att vi ska tjäna mer pengar, ha ett jobb att komma tillbaka till, vill att min dotter ska må bra, jag vill kunna trösta henne och hjälpa henne med magen...Här sitter jag och har ännu en gång behövt ta hjälp av dammsugaren som tar bättre hand om Louise än vad jag gör, väntar på att David ska komma hem och sätta sig i tvsoffan eftersom det är bättre än att prata med mig....vilken kvinna!
Vilken jävla gnäll på henne det är då tänker ni nu. JAAA!!! Just nu behöver jag gnälla!!!
Kommentarer
Trackback
