Kim Lindéns bekännelser del 1

OK, jag erkänner jag är världens sämsta mamma, jag förtjänar inte min dotter och jag tar inte hand om henne någe bra alls. Jag är världens mest otacksamma och omysiga sambo till David, jag förtjänar inte honom heller.
Jag kan inte få min baby att sova utan dammsugarens hjälp, jag kan inte sova bredvid min man och bilden av vår bäddade dubbelsäng med vackra lakan och den underbara lillavaggan med dom söta små djuren i symboliserar bara det jag inte lyckas med. Min baby har jätte ont i magen och jag vet inte varför. Hon vaknar helatiden och verkar känna sig otrygg fast jag finns hos henne dygnet runt. Hon har för stort närhets behov eftersom jag varit för lat för att lära henne ligga i vagn/vagga, de är mitt fel. Hade jag gjort allt annorlunda från första dagen hade hon sovit hela nätterna, älskat att ligga i sin vagga och tyckt att långprommenader är det mysigaste som finns. Hon skulle aldrig ha ont i magen för jag skulle ha klarat att ta reda på vad hon inte tål...

Jag älskar ju mina två! Jag vill att dom ska vara så lyckliga! Att vi ska gå och lägga oss tillsammans på kvällarna, beundra vårt sovande barn, hålla om varandra hela natten och vakna lyckliga tillsammans varje morgon för att njuta av en ny dag. Jag vill vara Davids vackra, härliga, glada tjej. Jag vill vara Louises lugna, harmoniska, kloka mamma......


Kommentarer
Postat av: Elle

Vad du tar i.... Det är väl ingen som har sagt att det ska vara en dans på rosor med en baby? :) Det ska vara skrik och vakna nätter och ont imagen... hör liksom babytiden till. Oavsett så har jag svårt att se att det är DITT fel....Kram

2009-11-26 @ 12:04:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0