Mamma Kim och Lilla Louise

Ont i magen-dag idag. Snart 24h utan bajsblöja. Louise och jag kämpar! Som hon tar i lilla pruttungen, ingenting händer. Hon skriker mycket. Jag önskar att jag kunde hjälpa henne. Nu har hon nyss sovit i min famn en timma, men inte efter detta heller verkar det komma något. Jag har varken tvättat mig eller klätt mig ännu, men vi ska inte ut idag. Yasmine kommer sen, då ska jag iaf vara klädd. Louise har fått på sig sötaste klänningen som hon fått av bonusmormor Siw och bonusmoster Bull. Vi lyssnar på barnskiva som Malin köpt. Tror jag tycker det är roligare än vad baby gör än så länge, Louise tycker nog jag är konstig som dansar runt och sjunger när hon har ont i magen.


Jag har precis bryggt kaffe till migsjälv för första gången sedan vintern. Jag behöver det. En kopp kaffe gör underverk när man inte dricker så ofta! Förra hösten började jag varje morgon med att dra på en hel kanna som jag drack under dagen tiisammans med mängder av cigaretter. I november när jag var sjukskriven på heltid i nästan en hel månad. Då var ingenting som nu. Jag trodde inte på livet då. Fy fan för oktober-november förra året. Två graviditeter hade slutat olyckligt för oss. Jag sov jätte illa, hade stressad mage och fick aldrig behålla mat. Hade stora blödningar och fick åka till sjukhuset, det var tungt. Hade kass matlust, gick ner i vikt och var blek och grå. Jag skakade och vad jätte klen. Fick antideprisiva som försämrade måendet. Värdelösa sömntabletter som inte hjälpte. Jag tappade all arbetsglädje, ville inte gå ut alls och gjorde det inte på många dagar i sträck ibland. Försökte börja jobba och ta tag i migsjälv flera gånger men misslyckat. Usch. Jag vet inte varför jag sjönk så lågt som jag gjorde, det blev för mycket innuti som gjorde ont. När jag skriver om detta måste jag också skriva att under denna period vad David min hjälte. Han gav mig kärlek i mängder, all sin lediga tid (som inte vad så mycket) la han på att vara en helt underbar sambo och stöd till mig. Jag var aldrig glad, otacksam och inlåst i migsjälv, hade ett väldigt egoistiskt beteende och tog nog mer energi av David än vad hans ibland 08-23 arbetsdagar gjorde. Nu gråter jag. Jävla kaffebryggare som sätter fart på många minnen. I december mådde jag bättre. Jag började jobba fast i lagom tempo. Alla var kanon på jobbet mot mig, helt underbara trots massor av jobb. Jag fick arbetsglädjen tillbaka. Jag fick handla hur mycket julpynt jag ville för David och gjorde mys hemma. Malin var mycket hos oss ofta och vi hade jätte flummiga dagar och bara va. Jag njöt av att jobba på och funka bra och började jobba fullt igen, fast mer dag än kväll. Larz-Kristerz och pappa dansbandskampen, det var glädje! Och 21a dec hade vi en super bra p-fest, jag hade galet kul. Första ovh enda gången David fått hejda mig från att festa över min gräns. Haha, tänk att det har hänt! Dagen efter var jag och David på stan. Jag älskar julruschen! Vi satt på espressohouse och jag berättade för David att jag hade "tusennålar" i magen, alltså så som det känns när livmodern växer. Vi testade positivt och var båda glada. Jag var förvånad, min kropp skulle få vila eftr det som hände ett par månade innan men vi ville, det kom lite tidigare än vi trodde. Lyckan total, jag hade kämpat med mitt mående hela december och kommit tillbaka till migsjälv och så hände detta, det var otroligt. Hade världens värsta influensa och förkylning, högfeber och var helt paj över jul. Jag gick t.o.m hem från jobbet på juldagen. Så gör man inte. Men jag mådde bra då, min själ var glad och lugn. Bebisen växte i mig. Bebisen som nu ligger sovandes i min famn. David och Louise betyder så mycket för mig. Hela min familj betyder massor. Jag lever ett väldigt rikt liv. Jag njuter varje dag. Älskar att vara trött för att jag har varit uppe med Louise när jag vet hur jag för ett år sedan var tröttare och uppe med jobbiga tankar mitt i natten, rökandes på balkongen. Det kanske inte var så dumt att ta fram kaffebryggaren idag iallafall? Ibland behöver man minnas det värsta för att uppskatta det man har. Jag har det bästa. Jag har en trygg själ, jag litar på migsjälv, på livet och vet vem jag är, jag har min stora kärlek, och tillsammans har vi vår prinsessa. Och en hel stor familj, bästa systrarna och bröderna.


 Tack David, jag älskar dig gränslöst föralltid och oavsett.
Louise, jag är så rik sen du kom, du förgyller varje dag mer än jag någonsin kunnat ana, Jag är lycklig som har dig, som är mamma till just dig.