Att vara gravid, föda barn och bli mamma
Väldigt vad aktiv bloggerska jag är idag då...Vi har ordning och reda, David kollar tråkig tv och Louise sover. Laddar inför en vaken natt?
Kom att tänka på en sak. Den där väntan, sista veckorna innan Louise kom. Jag hatade det, jag mådde, dåligt var så bitter och sista dagarna var jag nog redo att genomföra vad som helst för att få igång det. Så besviken varje dag ingenting hände sedan 37e veckan. Dagen innan natten det började satt jag och vräkte ur mig ilska inför Malin på en parkbänk i Nyfors. Berättade om hur jag tyckte alla var idioter. Jag var hatisk!
OCH NU SAKNAR JAG DET! Eller, jag vill ju inte tillbaka. Men åh, vad mysigt det var att vänta på något så stort och så häftigt som förlossning och att börja livet med vår dotter! Att varje gång jag reste mig upp ur sängen på natten undra om det inte vattnet kommer gå nu? Alla spännande förvärkar! Jag är nog glad att jag gick över ett par dagar istället för att få tidigare, för den sista väntan var verkligen speciell. Ett minne för livet, inte likt något annat. Har sorterat alla bilder vi tagit hittills, skrivit kommenterer till alla och lagt på en skiva som Louise ska få sen tillsammans med massor av annat från första tiden. Tittde mycket och länge på graviditetsbilderna. Känns som länge sen. Känns så fint att det var älskade lilla Louise jag bar på. Vad mycket min kropp gått igenom. Vad förändrad den är på olika sätt. Ni som känner mig väl vet att kroppen är ett känsligt ämne för mig sedan tonåren. Men jag kan ställa mig framför spegeln nu och bara titta, tänka vad häftigt; Jag är Louises mamma! I min kropp har hon blivit till. Så fint. Så speciell just min kropp är som burit detta vackra barn...
Jag tror alla andra mammor känner igen detta. Att vara gravid, föda barn och bli mamma är så mycket mer än man anar innan det sker. Jag längtar redan tills Louise vaknar till nästa gång och gapar efter mina tuttar! Undrar om jag inte hör henne grymta lite nere i soffan.
Kom att tänka på en sak. Den där väntan, sista veckorna innan Louise kom. Jag hatade det, jag mådde, dåligt var så bitter och sista dagarna var jag nog redo att genomföra vad som helst för att få igång det. Så besviken varje dag ingenting hände sedan 37e veckan. Dagen innan natten det började satt jag och vräkte ur mig ilska inför Malin på en parkbänk i Nyfors. Berättade om hur jag tyckte alla var idioter. Jag var hatisk!
OCH NU SAKNAR JAG DET! Eller, jag vill ju inte tillbaka. Men åh, vad mysigt det var att vänta på något så stort och så häftigt som förlossning och att börja livet med vår dotter! Att varje gång jag reste mig upp ur sängen på natten undra om det inte vattnet kommer gå nu? Alla spännande förvärkar! Jag är nog glad att jag gick över ett par dagar istället för att få tidigare, för den sista väntan var verkligen speciell. Ett minne för livet, inte likt något annat. Har sorterat alla bilder vi tagit hittills, skrivit kommenterer till alla och lagt på en skiva som Louise ska få sen tillsammans med massor av annat från första tiden. Tittde mycket och länge på graviditetsbilderna. Känns som länge sen. Känns så fint att det var älskade lilla Louise jag bar på. Vad mycket min kropp gått igenom. Vad förändrad den är på olika sätt. Ni som känner mig väl vet att kroppen är ett känsligt ämne för mig sedan tonåren. Men jag kan ställa mig framför spegeln nu och bara titta, tänka vad häftigt; Jag är Louises mamma! I min kropp har hon blivit till. Så fint. Så speciell just min kropp är som burit detta vackra barn...
Jag tror alla andra mammor känner igen detta. Att vara gravid, föda barn och bli mamma är så mycket mer än man anar innan det sker. Jag längtar redan tills Louise vaknar till nästa gång och gapar efter mina tuttar! Undrar om jag inte hör henne grymta lite nere i soffan.
Kommentarer
Trackback
