Självömkan
Natten. Fy fan vilken natt! Jag la mig redan vid 21 igår för jag ville få ut max med sömntid. Grannarna hade fest. Inte en chans att sova. Kl 23 gick dom iallafall ut och det blev lite tystare. David sov gott med två datorer, tv och ostbågar framför sig. Men jag kunde inte somna. Det bara gick inte. Någon gång efter 03, kanske 04 när grannarnas efterfest slutade somnade jag. Jag kan inte somna för att jag känner "måste skynda mig att sova, måste sova, är så trött..." Och så vaknar Louise ill titt som tätt. 6e gången vaknade hon 23.30, då slutade jag räkna men det var deffinitivt 6 gånger till. 05.15 vaknade hon och var pigg. Då gick jag faktiskt upp med henne till David och sa att han fick gå upp innan jobbet och ta henne. Första gången jag gjort så. Hade ju bara sovit runt en timma typ. Efter en halvtimma kom han tillbaka med henne, hon ville vist tutta sa han. Tror ni jag hann sova något? NEJ. MEn sen sov vi nästan en timma innan hon vaknade igen. Nu sitter jag här. Babyn leker och mår som en prinsessa. Härligt. Jag svettar, känner mig klen i armar och fingrar, snurrig och dödstrött. Jag som skulle träna ikväll och har längtat. Nu kommer inte det gå. Jag tycker så synd om migsjälv. Jag är så ledsen. Det var inte världen självklaraste sak att ta Louise i morse för David heller...Nu fick han ju inte sova ut...kommer han väl vara trött som tusan ikväll.
Kommentarer
Trackback
