Mamma Kim och Lilla Louise

Louise är ju en väldigt aktiv bebis. Hon är också ovanligt pigg. 14-16 sömntimmar känns som vanisinne. Jag läste någonstan om kronisk övertrötthet. Intressant. Våra dagar är ganska lika varandra, men på tok för dåliga rutiner iallafall. Louise behöver ha rutiner. En gång när hon var 2-3mån stannade jag inne i tre veckor. Då kämpade jag och skrev upp alla tider och försökte se ett mönster som jag kunde utgå ifrån. Det var omöjligt. Men nu skulle det nog kunna gå. Men det jag vill göra är att ha en tom kalendervecka och bara fokusera på att köra in fasta tider på mat och sömn. När ska nu detta klunna gå undrar jag bara? Nästa vecka ska vi inte göra mycket. Mamma-bebis gympa oh sångstund. Om jag stannar där i planeringen kanske jag kan få till det? Jag vill att min skrutts ska må bäst!!! Det gör hon ju inte. Hon har så svårt att komma till ro.

Jag har krånglat med min sömn sedan jag var liten. Jag brukade under en period bädda upp familjens sängar och sätta tandkräm på allas tandborstar innan mammas dagbarn äns hunnit gå hem för dagen. Blev stressad av klockan på kvällen. När jag jobbade som frukostvärdinna var jag helt besatt av min sömn. Det var många, många detaljer att ordna innan jag sov. Mascaran skulle stå i ett glas på handfatet, skulle inte behöva öppna sminkväskan, skjorta, bh, kjol och sånt skulle hänga på rätt sätt så det gick så fort som möjligt att klä mig...och på nätterna innan David kom hem, då brukade det vara runt 23.30 kunde jag inte somna innan för om jag vaknade en gång skulle det vara kört...Och efter branden blev jag vansinnigt mörkrädd och olycksrädd, vågade bara sova när det var ljust ute. Och om båda var hemma. Och så nu när jag har Louise....ja jag är väl inte så förvånad att hon är en knepig sömnmänniska. Men jag tycker synd om henne. Hur kan jag hjälpa henne från början så hon inte blir som mig???