Så här knäpp är jag!
Jag går alltid och lägger mig mellan 23-00, det är då David somnar in i sin djupsömn. Oftast har han redan slumrat någon timma på soffan då, och jag tjatat i någon timma om att han ska göra sig i ordning och krypa ner i sängen istället. Jag tycker om att kramas en stund och låta honom smörja m in mage. Det blir så ibland och ibland orkar han bara förflytta sig och sova vidare. Igår natt la han sig på soffan för natten, för att jag skulle få slippa hans snarkningar. Jag föjlde med ut och låg hos honom ett tag för att få krama honom ett tag sen gick in till mig. Mellan 23-03 är det mörkt, nu börjar det bli riktigt mörkt igen. Under de timmarna ligger jag och lyssnar på alla ljud och är på hel spänn. Jag han få magknip och känna att hjärtat dunkar obehagligt hårt och mycket. Under dom timmarna går jag upp och tittar in i alla rum, garderoben och bakom duschdrapperiet flera gånger. Kollar utanför fönstren då att inget står på taken utanför och glor in. Kollar ballkongen. Fullt medveten om att det aldrig kommeer stå någon där, att jag kollade för 20 minuter sen är vockså känner jag begär att endå kontrollera detta. Hur många grannar vakna? Står brandsläckaren där den ska, brandvarnaren blinkar den två gånger i minuten? Ca 15 minuter kan jag ligga i sängen innan jag känner att jag behöver upp och röra på mig igen. Försöka kissa såklart, är ju konstant kissnödig, men det hör till så jag är inte så störd över det. Gäller bara att somna mellan knuffarna på blåsan. Jag har problem med "kryp" i mitt högra ben. Detta varje natt ibland några timmar ibland många timmar. Tror det är sk restless legs, skulle ju kunna nämna det för en doktor, men vem vågar gå till vårdcentralöen när man kan få svininfluensan? Ibland somnar jag en stund någon gång mellan 03.00-06.00. Dom dagarna jag sovit på morgonen och sen fortsatt och sovit lite mer på förmiddagen mår jag jätte bra.
Klockan 06 ringer Davids klocka 5 dagar i veckan, det är inte en ringning utan minst tre oftast fler och sen 20 minuters tjat av mig innan han reser på sig. Jag är oftast riktigt otrevlig på morgonen och stackars David får alltid höra gnäll och gap innan han går till jobbet. Oftast om hans snoozande, ibland om snarkandet och eller något helt speciellt för dagen. Sen när jag går upp är jag full med skuld över detta och varje dag när han kommer hem från jobbet börjar med att jag ber om ursäkt för mitt beteende och påminner om att jag faktiskt tycker att han är världsbäst...
I natt gick jag ut och la mig hos honom lite då och då, kände att jag inte orkade fortsätta försöka sova och dessutom sov han tyst, det är väldigt ovanligt. Jag var så trött ett tag och bara grät när jag tänker på var för mamma blir jag som är så rädd och orolig på nätterna? Och hur ska jag klara av att få naturligar sömn när lillen kommer? Tänk om förlossningen sätter fart någon av dom dagarna jag varken sovit på morgonen eller förmiddagen, då är jag ju så kraftlös. Orkar inte fler nätter på detta sätt. Sedan slutet på feb har jag varit så här, tidigare inget liknande. Och tro mig jag har sökt hjälp på psyk, hos läkare och berättat om det på mvc. Gått någon konstigt hypnosterapi och försökt hitta vad jag behöver "komma över" för att få bort detta beteende innan baby kommer. Tar lugnande som inte gör någon verkan alls, annat tar man inte som gravid. MYCKET har blivit bättre sedan mars-april, verkligen. Då var inte bara nätterna sånna här utan dagarna också. Jag behövde kontrollera runt om kring även när det var ljust ute och folk rörde sig runt omkring då, nu är jag helt obekymmrad och som vanligt på dagarna. Jag vågade inte ens gå in i släckta rum och ibland fick David kolla lägenheten åt mig och följa med mig till toaletten och "vakta". Så jag borde vara glad och inte gnälla men jag är så jävla förbannad och trött på sömnsituationen idag så jag kokar över. Mest av allt, så här kan det inte vara med babyn. Jag måste vara stor och trygg, hålla om min lilla figur på nätterna när den är hungrig eller rädd och vara lugnet själv.
Oftast somnar jag och sover 3-4 timmar på förmiddagen. Det har jag gjort nu. Efter det känner jag mig alltid helt ok och tänker att det är inte så farligt detta, nästa natt kommer jag klara fint. Men det är ju alltid fel. Jag kommer vara uppe och kontrollera alla rum och fönster, tända lampor och hålla koll på hur många timmar varje lampa är på innan jag måste byta för brandrisken, kommer kolla allt som rör sig på gatan utanför. Kommer tänka på det som jag tänker så mycket på, det som jag inte kan sluta gå igenom med migsjälv igen och igen.
Shit nu ösregnar det, jag som ska gå och äta frukost på Tingsgården med Malin och Morgan. Om dom var hemma oftare skulle jag ställa in och stanna hemma. jag känner verkligen att jag inte borde göra annat än att försöka sova. Och jag fattar att man inte skriver om sånt här i sin blogg egentligen, att man inte ska gnälla som har det så bra som jag har det i övrigt, för jag har verkligen ett underbart liv med världens finaste människa som sambo och en stor familj med alla som jag älskar så himla mycket och jätte snalla och rara kompisar som orkar fika med mig varje dag och sällskapa i väntan på babyn... Men jag gnäller det endå nu. Det blev så. Jag känner en tjej som är så lik mig i detta, vi insåg det igår att vi är otroligt lika. Inte för att det glädjer mig att fler blir sånna här, men det är skönt att prata med henne då för jag vet att hon förstår precis hur jag menar när jag säger att jag verkligen inte accepterar att jag är sån här, att det tar lång tid för att det är svårt att avvänja detta beteende som bara hoppade på mig som en smitta.
Men jag ska fixa lite tidningar och böcker till ikväll, koka mjölk och lägga benet på något högt. Vara trött idag och köra på. Hoppas få en bra natt på det. Gäller bara att behålla lugnet och styrkan när det mörknar. Att inte tänka på hur många timmar som går, glömma klockan och omvärlden. Bara sova...
Midsommarafton
För drygt en vecka sen slutade jag ta en medicin och märkte ganska snart att jag kände mig yr och konstig i huvudet, synen hängde inte med huvudets rörelser utan kom lite efter vilket ger en elektrisk känsla. Jag tycker att det är lite som när man lägger sig i sängen efter allt för mycket rödvid och man känner hur sängen snurrar upp i luften med en. Detta är helt normalt, men börjar bli jobbigt nu. Funderar hur länge det kommer att förtsätta?
Kanske har jag lite ont i huvudet för jag är så otroligt bekymmer laddad nu också. Kroppen och barnvagnen.
Jag vet mycket väl att det vore hemskt dumt att skicka tillbaks vagnen, dels måste jag packetera den och dessutom betala återfrakt. Vagnens värde får jag nog tillbaka men1000kr har gått till tur och retur. Så ska jag då gå iväg och hämta en ny vagn kanske 6000-7000. Jag försöker övertala migsjälv att vagnen är helt ok, att andra mammor inte kommer att titta på mig och tycka att jah har gjort världens dummaste val. Jag visste inte hur mycket trendkrav man sätts i när man skaffar barn. Jag tycker det är vansinne. Självklart borde man fokusera på glädjen över familjen. Jag har jämfört migsjälv med andra hela livet och såklart även nu. Och så mycket det finns att jämföra! Och jag tänker att jag har valt den fulaste vagnen av alla mammor i hela stan, jag har gått upp flest kilon och kommer tappa dom saktast, jag låter bli att köpa massor av trendiga babyprylar som man "bara måste ha".
Man behöver inte bry sig om hur andra har det. Sköt digsjälv och skit i andra, Kim!
Nej, ingenting hjälper!
Idag är det midsommar jag vi ska åka hem till pappa i Härad, det blir bara vi, pappa och bröderna. Vi ska grilla och spela spel. Mitt tålamod och 5p spela tillsammans! Tur att Oliver är sämre forlorare än jag. hans ilska och fåneri när det går dåligt gör att ingen behöver se att jag är nästan lika. Går det bra för oss tar pappa äran iallafall "Ja, duktiga Pim! Bara för hon är min dotter", förorartroffén får man iallafall "ta äran för".
Det ska bli jätte mysigt. Spel spelandet kanske inte. Tur att Oliver och Joakim är med, pappa och David lär ju få i sig obegränsat med öl.
Nu ska jag städa av lite snabbt så det är fint här när vi kommer hem imorgon. Sen välja kläder till två dagar. Ska in till Strängnäs och träffa Yasmine på lördagen. Kommer vi hinna med bussen om två timmar?
Trevlig midsommar!
Arg, sur, ledsen och bitter
Mest arg. Jag måste ha vaknat på helt fel sida. Att väckas av telefonen är något av det värsta jag vet, speciellt då först Davids mobil ringer utan att han svarar och sedan min. Då flyger jag upp ur sängen oavsett hur ont jag har i ryggen och svarar för att jag blir rädd att något har hänt. En gång när detta hände stod arbetsplatsen i lågor, så det kan verkligen vara något. "Hej jag ringer från blablabla och söker David, jag ska leverera ett paket till honom idag" Det var alltså inte så farligt denna morgon, men tillräckligt för att sätta fart på mitt dåliga humör. Somnar om och drömmer. Så många drömmar jag har varje natt. Har läst att det hör till graviditeten. Inatt var det ett stort och komplicetar gräl med en vän, jag har bra dramatik i drömvärlden. Tyvärr oftast skandaler. Dom mest återkommande måste vara att jag förlorar David till en annan tjej eller att babyn kommer och inte tycker om mig.
Till frukost som David fixar blir mitt te serverat i fel kopp och jag byter till min vanliga som enligt mig är tillräckligt ren och enligt David smutsig. Jag hade druckit kvällste ut den igår. Detta leder till en patetisk diskution där jag får för mig att David tror att jag sätter använda tekoppas i diskstället. Är detta normala sambotjaffs?
David går till körskolan och jag tar ett städryck. Dammsuger hela lägenheten och skurar badrummet. Nu har jag meddelat min man att jag sjukskriver mig från all typ av golv och list rengörning resten av grav.
Duschar och ska klä mig. Alltid lika roligt att klä denna gravida kropp när det är kallt ute (not), det är ett under att jag inte har slitit sönder hela garderoben än. Har faktiskt inte ens sparkat sönder dörren eller slängt spegeln i golvet.
Ner till biblioteket under ett värdelöst paraply som ger efter minsta vindpust. Kopiera, kopiera och kopiera. Kö på AF, stående kö alltså utan nummerlappsystem med en vild studsande baby i magen och svidande rygg i en timma. Att dom inte tänker på att äldre, gravida och andra med svaga kroppar också kan bli arbetslösa. Nåja. Framme vid disken får jag hjälp av en man med dålig svenska som undrar vart hotellet jag jobbade på ligger. Nu har jag iallfall fått i väg papper till A-kassa och F-kassa. Båda ska skicka tillbaka nya papper där andra uppgifter ska fyllas i. Sen kanske det blir lite pengar.
Sur och tvär, trött och hungrig kommer jag hem till min semesterfirande karl, hänger tvätt och svär lite över det mesta.
Pizza, några timmars husbyggande med Sims3 för mig och fiska för David och nu känner jag mig faktiskt färdig med ilska för idag. Så jag ska som igår gå och kramas lite med David, så han inte glömmer hur mycker jag tycker om honom när jag är så här arg varje dag.
Igår hade han somnat när jag kom till soffan så det är bäst jag sätter fart. Lite massage kanske. Hoppas jag är glad och snäll en dag snart så jag vågar be om lite sådant...
